Litet utdrag ur min bok
Som bekant håller jag ju på att skriver på en bok - ett projekt som började i våras men fått vila under sommaren. Boken är en kärlekshistoria där jag och Indien spelar huvudrollerna. Jag tänkte då och då lägga ut lite utdrag här så att jag kan få lite feedback från Er! Jag är nyfiken att höra era åsikter.
Utdrag ur Kapitel 4 som beskriver då jag för första gången kom till Indien 1999, 10 år sedan som 16 åring.
Mitt första intryck av Indien fick jag i baksätet av en Ambassador när vi körde längs Delhis utkanter, en tidig morgon, från flygplatsen in mot centrum. Jag såg kåkstäder där människor gjorde sin morgontoalett vid vägkanten. Männen rakade sig, kvinnor tvättade, barn sprang omkring och lekte. Kor lunkade vid vägens sida och cyklar och trehjuliga rikshor gjorde trafiken brokig och vi sick sackade fram emellan dem. Det var en speciell lukt som mötte oss, som jag upplevde då för första gången. Jag kunde förnimma röken från tusentals eldar då mödrar gjorde chapatis till sina barn. Jag kunde känna rökelsedoften från miljontals morgonböner, pujas, dedikerade till Shiva, Ganesh eller Hanuman. Jag kunde känna röken från rikshaförarnas bidis. Jag kände desperationen från själar i nöd, hungern från tomma magar, längtan och drömmarna om lyckan i den stora staden.
Vi anlände till ett av New Delhis lyxhotell, The Park Hotell och kunde njuta av en tupplur i vårt rum på åttonde våningen. Det var en kontrast att bo på ett lyxhotell med eget spa, i en stad där flera miljoner människor samtidigt lever i kåkstäder. Vi försökte lära känna Indien och hon svarar direkt med en chockartad behandling. Det var fruktansvärt varmt, hettan riktigt slog emot oss när vi gick ut från hotell-lobbyns luftkonditionerade oas. Ljudnivån var omänsklig, trafiken bullrar, försäljare skriker ut sina varor, tiggarbarn drar oss i ärmarna. Det blir kortslutning, jag kan inte ta in fler intryck. Pappa drar med mig ner i Palika Bazaar, en underjordisk bazaar i hjärtat av Connought Plaze. Det känns obehagligt, luften är tryckande och jag är illa till mods. Det är bara män i bazaaren, var är alla kvinnor? De tittar på mig som om jag vore utomjording. De stirrar på mig som om jag inte såg dem!
När vi senare kommer till Pahar Ganj, Main Bazaar belägen precis mellan Old och New Delhi blir intrycken ännu värre. I samma sekund som vi hoppar ur taxin känner jag något som stöter i mitt ben. Jag tittar ner och ser en gravt handikappad man med amputerade ben, som ligger på en kärra. Det är mannens fru som har kört in kärran i mitt smalben och nu ropar hon rupiee rupiee emot mig. Jag är i chocktillstånd och springer med panik i blicken in mot järnvägsstationen. Pappa springer efter och får lugna ner mig. Inne på tågstationen sitter och ligger folk på hela den enorma golvytan och väntar på sina tåg. Stora familjer på 20 personer äter medhavda samosas och dricker chai. Mitt emot stationen, på Main Bazaar, samsas hippies och backpackers med kor, heliga män och tiggare. För att ta oss fram på gatan får vi hoppa och sick-sacka mellan sophögar, vattenpölar, koskit, cykelrikshor, mopeder och kor. Jag är fortfarande omskakad efter upplevelsen med kärran och alla dofter, ljud och känslor blir för mycket. Några tankar flyger snabbt förbi i mitt huvud: Är det här mitt älskade Indien? Är det i det här galna landet som de är mästare på inre frid? Kommer jag någonsin kunna älska det här smutsiga, galna, påträngande och främmande?
Vilken beskrivning! Det känns som det var igår vi kom till Dehli första gången när jag läser din berättelse. Det var faktiskt 44 grader när vi gick ut första gången i Dehli. Inte så konstigt att vi blev lite chockade.
Ser fram mot att få läsa mer.... kram pappa
Vilken beskrivning av ditt möte med Indien! Detta land som du längtade sååå efter. Beskrivningen är en aning chockartad negativ kan jag tycka, konstigt att utifrån denna upplevelsen din framtida resa i Indien var så positiv och lockande. Ser fram emot denna nya läsning och insikt. När var det som allt vände?
Å vad kul att få läsa!!!! I want more!
texten känns ärlig och så klart en aning negativt, men alltså jag tror INGEN första gångs besökare inte upplever den här chocken, det är ju som en initieringsrit tycker jag. You learn to love India. Skickar lite privata kommenatarer till din mailbox. puss!
Det här blir intressant, det osencurerade brutala mötet med EN indisk verkligehet - den som omger storstäder, flygplatser, hotell och köpcentra! Dofter, ljud och smaker.. intryck, men även reflektioner, den inre dialogen inför allt detta. Man vill höra ditt hjärta, dina tankar. Slutet väcker frågan om detta är det Indien du älskat, det du drömt om på avstånd. Det är väl här det riktigt intressanta kan börja, hur dessa två bilder, den du hade och den du mötte, ska kunna jämkas samman, hur upptäckten av det verkliga Indien ska gå till, Indien i all sin skönhet och brutalitet.. När kommer nästa avsnitt? :)
Du skriver jättebra med målande beskrivningar, jag vill läsa mer! Däremot blir jag inte alls sugen på att åka till Indien ;-) men å andra sidan vet jag hur mycket du gillar Indien, så det skulle vara spännande att läsa beskrivningarna om det som gör att du gillar landet så mycket. Jag har aldrig varit i Indien, men ska åka dit under nästa år, så jag hoppas få uppleva de sakerna som gör Indien så underbart som så många säger att det är!