yes madame

Sitter just och slö-kollar på tv. Ser ett inslag om ett gäng indiska militärer. De är hårda killar, män med vapen vet ni! De åker packade som sillar i en tågvagn med sina vapen, i sina kamouflagefärgade kläder, på väg till strid!! ... och så sjunger de en vacker Bollywood-sång i kör (Dil de diya hai = Jag har gett dig mitt hjärta)! Något stämmer inte i den här bilden!?? Hör jag rätt? De är mycket mjuka på insidan de indiska männen tror jag!

Även idag noterade jag denna muka sida. Från mitt skrivbord har jag ett stort förster som vetter ut mot själva fabriken. Där jobbar männen i blåställ. De rejäla karlarna som jobbar i fabriken, på lagret också... Idag ser jag två karlar i 45-50 årsåldern gå i sina skitiga blåställ hand i hand. SÅ mysigt va?

Jag tycker att det är helt fantastiskt!

Indien är så fruktansvärt underbart. Ja den benämningen beskriver på pricken. Det är underbart... men på ett frustrerande sätt... eftersom det är samtidigt fruktansvärt....

Indierna har ett mycket speciellt sätt att både tala och skriva engelska som ni säkert redan vet! Jag har så många email som man bara skulle kunna skriva ihop och ge ut som en bok med titeln: Unbelievable emails of the indian office. De är så jäkla roliga... Eftersom man måste skriva säker 5-6, 7, 8 e-mail innan det man ber om blir gjort så måste man även använda indiernas standradfraser i mailen, ett mycket speciellt, kortfattat, uppmanande språk.

Exempelvis kan det se ut såhär:

Raja,

As per our discussion I expect you to complete the Project updates by today. Please take action on the same.

Best Regards,

Elsa Lindström

Nu händer ingenting.........

Raja,

Refferring to the email sent this morning. Please do the needful.

Best Regards,

Elsa Lindström

Fortfarande ingen respons......

Raja,

As our deadline is getting closer we have to complete the updates asap. Requesting you to take action and revert back to me once task is completed.

Best Regards,

Elsa Lindström

och såhär håller det på i 7-8 mejl utan något svar. FRUSTRERANDE!!!!!!!!

Tillslut kommer svaret:

Dear mam,

can we do this tomorrow?

Raja

Så nu förstår ni hur något som jag hade planerat slutföra inom en veckas tid har tagit mer än 5 veckor!!!!!!!!

Men det absolut roligaste mejlet kom igår från min kollega.
En av våra IT killar är mycket tekniskt kunnig men pratar inte så bra engelska. Detta resulterar i konstanta missupfattningar och förvirringar med våra kunder. Min kollega uppmanar honom då att enbart skriva e-mail till kunderna så att han kan lägga tid på att formulera sig bättre. Detta gjorde hon med uppmaningen: LET'S STOP ALL VERBAL COMMUNICATION!

ha ha ha.... ha ha ha...... det tycker jag låter som en jättebra idé!!

Varför ska man prata med varandra? Verkar helt onödigt! Visst?

Idag är ingen jättebra dag... Är sjuk och hängig och inte alls i form... Ont i lederna.  Jobbar  hemifrån idag. Ja just det ja. Jag har ett nytt hem! Jag har ju som bekant varit på jakt efter en lägenhet, vilket har visat sig vara svårt! Men igår flyttade jag in i Wellington Apartments i Koregaon Park vilket är hjärtat av Pune, så läget är perfekt. Jag är ganska nöjd med den, vi kan säga att den är väl den bästa av de typ 10-15 lägenheter jag sett hittills!

Det är 3 rum och kök. Två identiska sovrum, men varsitt tillhörande badrum. Ett vardagsrum med soffa och matbord. En balkong med utsikt över trädgården och swimmingpoolen. Men det blir nog bara att jag bor här i en månad. Jag får se hur det känns... Här kommer i alla fall lite bilder:

Söndag morgon. Ska precis gå ner till restaurangen och äta lite frukost i skuggan. Sen ska jag lägga mig vid poolen precis heeeeela dagen och koppla av. Läsa. Nej jag ska  träna först. Liten sväng till gymet. Är på något konstigt sätt ändå pigg idag. Full av energi! Trots att jag jobbade hela dagen igår, lördag, efter endast 5 timmars sömn.... och sen gick på party direkt efter jobbet igår.

I fredgas var vi på ett av Punes hotspots i utkanten av stan, på gränsen till "ute på landet" - GAIA.  Där satt vi i en lummig trädgår och åt grillad hummer och drack vin och njöt av frisk luft! Ja, det är skillnad att komma ut från stan! Stället förvandlades så smått till en utomhus-nattklubb och vi partade loss tills in på småtimmarna. Det var jag och tre belgiska killar från jobbet. Vi hade sjukt trevligt! Men sen var det bara att gå upp till jobbet morgonen efter....

I går kväll hade jag blivit inbjuden till en fest som Mr. Kingstedt, President för Sandvik hade anordnat. För att sammanfatta det så var cirka 100 pers inbjudna. La creme de la creme av Pune - nej, av Indien. In fact, folk hade flugit från alla möjliga städer för att gå på denna glamourösa tillställning! Det var i princip alla Managing Directors, CFO's från europeiska företag här i pune, en del annat "viktigt" folk som indiska affärsmän, politiker osv. och så jag då...

Det var storslaget! Deras hus var som ett slott! Trädgården var stor som Central Park, ha ha... och innehöll tennisbana, swimmingpool. Alla träd var inklädda i ljusslingor och de hade byggt upp en scen där ett band spelade, 2 barer, dukat bord för dessa 100 pers i trädgården och hade kockar som stod och lagade fantastisk mat! Fotografer som dokumenterade varenda handslag. Dj's som spelade senaste hitsen, dansgolv uppbygt på gräsmattan... säker 40 kypare som sprang runt och serverade drinkar och mini-samosas.

Jag minglade runt och träffade en massa svenskar, norrmän, danskar och det var jättekul att höra lite om deras liv här i Pune!  De allra flesta som kommer hit kommer som par eller familjer. Det är ganska ovanligt att åka hit och jobba själv, själv tjej dessutom. Mycket ovanligt insåg jag. De flesta har också lite mer erfarenhet än vad jag har. Men det var många inspirerande människor som peppade mig! Kändes bra! Fick så mycket positiv energi från dessa människor! 

Idag blir lugn dag... slappa. Skönt.

Nu frukost.....

Kanske motverkar min vistelse här en del av sitt syfte?

En del av sitt syfte, nämligen att få en erfarenhet av att leva i ett U-land. Att på så vis minimera risken för att bli en bortskämd I-lands-unge som har allt och som kräver allt. För att minimera risken att börja ta saker för givet. Saker som som rent vatten, frisk luft, materiella ting etc. Ja, en del av min längtan av att göra denna erfarenhet är ju att man vill påminna sig om att de flesta av jordens befolkning inte har en schysst lägenhet, shoppar kläder, reser utomlands, spenderar pengar på drinkar och middagar på flashiga barer.
Man vill bli en ödmjuk person med en rik erfarnhet.

Men då ska jag bara konstatera en sak: Det finns inga så bortskämda som indiska (välbeställda) ungdomar.

Man tycker ju att DE har ju verkligen vuxigt upp i ett land där fattigdomen - ja misären, är så extremt påfallande, så hopplös, att de borde ha odlat en enorm empati och ödmjukhet  för vad livet råkat ge just dem. Dessa rika indier, borde ju liksom vilja ta hand om sitt land och känna behovet av att se det utvecklas åt rätt håll? Men icke! I Sverige är SIDA förmodlingen ett av landets populäraste arbetsgivare, och precis alla vill jobba volontärt och åka till de hårdast drabbade u-länderna och jobba. I Indien är volontärt arbete, låt säga på ett barnhem, lika med noll status. Det är inget som uppmuntras av någon.

Indier som råkat födas in i  någon av de miljontals familjer som lever på västerländsk standard är generellt så himla bortskämda och har en usel människosyn.

Och rätt som det är så är man där själv.... Man är någon man inte vill vara. Skygglapparna är framme. Den iskalla blicken när tiggarbarnen rycker i en. Varför är det så? Rätt som det är så lever man själv i en extrem bubbla, i ett liv mycket lyxigare än hemma. Man rör sig bara i miljöer där priserna är desamma som i Sverige och standarden likaså. Helt plötsligt börjar man själv tänka att: Det spelar väl ingen roll om chauffören får vänta en timme! eller... Äh jag behöver inte diska och plocka undan, de kommer ju och städar i morgon! Varför faller man in i rik-snorunge-mentaliteten helt plötsligt?

Varför tycker man att det är helt normalt när man svettas på gymet att det står någon bredvid som håller sin vattenflaska och räcker fram en handduk och säger: well done, när man är klar? Helt plötsligt tar man sådant för givet... och som sagt... Då har man ju lite motverkat syftet! Om man inte har blivit mindre kräsen utan snarare mer!

Men det är svårt att hitta en balans här. Allt är så extremt. Jag skulle inte kunna leva i Indien om jag inte till viss del ignorerade fattigdomen. Men samtidigt är det värsta tänkbara scenario - att sluta bry sig! Det kan man aldrig göra! Det vill jag aldrig göra!

Men jag är så glad att jag vuxit upp i Sverige, där man har fått sin människosyn, där folk är lika mycket värda. Det är de inte i Indien. Och det kommer jag aldrig att vänja mig vid.

The boss här på avdelningen är en mycket trevlig man. Vi åt lunch igår. Det gör vi nästan alltid. Vi pratar ofta aktier, teknologiska framsteg eller annat spännande. Jag försökte prata jobb, ville liksom briefa honom om vilka framsteg som gjorts och hur vi kan gå vidare med mitt project. Man kan ju säga att han var måttligt intresserad. Artig, ... men lite smått frånvarande!

Efter liten tystnad frågar jag: Vilken film såg du senast på bio? Hans ansikte lyser upp som en liten sol och han utbrister: Precis vad jag skulle fråga dig! Åh jag har sett jättemånga bra nya Bollywood-filmer! Han börjar räkna upp den ena efter den andra och säger att han minsann ska ta med sig en del DVD's till mig, jag kommer att älska dem! Sen slutar det med att vi sitter på hans kontor och lyssnar på senaste Bollywoodhitsen. Han njuter verkligen i denna stund! Så kallar han några andra människor som han tycker har bra Bollywood-koll och ber dem lista sina favoritfilmer till mig! Så vi sitter alltså 4-5 pers och har ett highly important bollywood meeting!!!


First Bollywood - then work! Just so you know!

Idag ska jag ta en slapp lördag! Försöka i alla fall! Igår var jag ute och åt middag med 4 andra svenskar som jobbar på Alfa Laval och Tito Enator. Det var jättetrevligt och mysigt! Men jag var trött. Åkte dit nästan direkt efter jobbet.

Är sällan hemma från jobbet innan halv åtta... Och trots att jag är hemma, trots att det är lördag, söndag så tänker jag på jobbet hela tiden! Det är som att man aldrig riktigt är ledig! Jag jobbar liksom trots att jag sover... drömmer om hur jag ska lösa alla otaliga problem man stöter på... Det känns verkligen som att springa i kvicksand....

Men som sagt, idag ska jag försöka... Jag ska jobba på min solbränna istället. Gå ner till poolen och läsa Vogue India, lyssna på musik och njuta av solen och den varma brisen.

Har varit halv dålig sen igår. Vill inte gå in på detaljer. Men jag kan bara meddela att om det är någon som vill gå ner 3 kg på 1 och en halv dag så är Indien landet för er! Herregud...

Hoppas att ni alla får en bra helg!