yes madame

Jag har kant pa senaste en san langtan till nordindien! Jag borjar kanna det mer och mer! Har i syd-indien kanner jag mig faktiskt lite lost. Jag kan inte forsta vad de sager, jag kanner inte kulturen pa samma satt. Ar sa trott pa sydindisk mat: idli, vada say no more. I want Palak Paneer, Kofta, Korma, kulfi, lassi . Mmm... Till och med de sydindiska kladerna med sina starka neon-farger borjar jag bli less pa! Och sen alla dessa langa syd-indiska namn: Brahmashavanandaramparampadam., som ar helt ompjliga att uttala! Jag har liksom en langtan till det Indien som jag kanner det: Mera aapna hindustan! (Mitt eget indien). Ja, sitta i en vit Ambassador och aka langs Janpath i New Delhi, ga i Varanasis grander.. . kopa en morkgron sari och flytta till Lucknow, nej jag haller pa att bli tokig!Jag har verkligen nord-indien-abstinens just nu! Det ar knappt att Bombay skulle duga just nu, trots att det ar den fantastiska lanken mellan nord och syd! Jag behover mer an det, it’s really bad... Manniskor jag kan kommunicera med, Bollywood, Hindustan Times, Ganges, cykelrikshor, dammiga, bleka harliga HINDUSTAN! Nej en vecka i Mussorie skulle inte sitta fel!

Men samtidigt gillar jag Bangalore, det ar inte det. Den har staden har manga kvaliteter som ovriga indien saknar. Den listan kan goras lang! Men samtidigt, detta ar inte hindustan utan Deccan. And actually – they will never be the same!

Mitt i denna nordindien-abstinens fragar Sandra mig och jag inte vill folja med till hennes svarforaldrar i Dehra Dun. Ah, det vore sa himla mysigt, men jag kan inte! Istallet gick jag idag till en restaurant som serverade North Indian Vegetarian Food som och at en fantastisk lunch for 13 kronor. Detta ar vad som inkluderades i detta blygsamma pris: Gul dal, veg. korma, tva roti, ris, raita samt gulab jamun till efterratt!! Nej jag glomde namna att lassi ocksa ingick i detta pris (lassi = smoothie, typ...) herregud, dessutom var det ett luftkonditionerat stalle med rena bord! Hai Allah! vad mer kan man begara!?

P.S En rolig incident pa jobbet... eller snarare 2. Nummer 1: Jag blir forvanad over att en kille pratar bra hindi och uttrycker detta genom att fraga hur det kommer sig att han talar sa bra hindi (jag fragar detta pa hindi) varpa han svarar: Fragar DU mig varfor jag kan hindi, du ar i fran Sverige, det borde ju vara JAG som fragar dig det! Varpa han borjar gapskratta!

Incident 2: Min chef heter ett langt krangligt sydindiskt namn och fragar mig om jag inte kan demonstrera mina hindikunskaper genom att skriva hans namn pa hindi. Jag blir lite nervos, chansar och skriver ner namnet utan ett enda fel! Han trillar nastan i golvet av forvaning och jag fick en massa pluspoang! Are wah! det var ju ren och skar tur!