yes madame

Som vanligt har jag inte haft tid att skriva något den senaste veckan då vi haft så mycket för oss. Vi har hängt med Natxos tvillingbror och hans fru. Vi har åkt runt bland små byar i Rioja och provat vin på vingårdarna. Vi har planerat bröllop med hans mamma och pappa och träffat släktingar och vänner som alla ska komma till Sverige i juli. Vi har också spenderat två dagar i San Sebastian och ätit god mat och druckit Txakoli (mitt favoritvin från Baskien). Vi har träffat kompisar till Natxo och pratat många timmar över långa luncher.

 

Det har varit en jättebra vecka. Jag älskar Baskien. Maten är fantastisk, vinet likaså, människorna är öppna och nyfikna. Hans familj är de härligaste människorna och vi har så mycket kul tillsammans. Äntligen börjar min spanska att flyta lite bättre också så det går bättre och bättre att umgås.

 

Nu är jag på väg till Köpenhamn, jag sitter i Paris och väntar på mitt flyg. Det ska bli mysigt att fira jul hemma i Kalmar med familjen. Natxo kommer efter julen för att fira nyår. Men vi har också ganska mycket att göra i Kalmar inför bröllopet!

Som bekant håller jag ju på att skriver på en bok - ett projekt som började i våras men fått vila under sommaren. Boken är en kärlekshistoria där jag och Indien spelar huvudrollerna. Jag tänkte då och då lägga ut lite utdrag här så att jag kan få lite feedback från Er! Jag är nyfiken att höra era åsikter.

Utdrag ur Kapitel 4 som beskriver då jag för första gången kom till Indien 1999, 10 år sedan som 16 åring.

Mitt första intryck av Indien fick jag i baksätet av en Ambassador när vi körde längs Delhis utkanter, en tidig morgon, från flygplatsen in mot centrum. Jag såg kåkstäder där människor gjorde sin morgontoalett vid vägkanten. Männen rakade sig, kvinnor tvättade, barn sprang omkring och lekte. Kor lunkade vid vägens sida och cyklar och trehjuliga rikshor gjorde trafiken brokig och vi sick sackade fram emellan dem. Det var en speciell lukt som mötte oss, som jag upplevde då för första gången. Jag kunde förnimma röken från tusentals eldar då mödrar gjorde chapatis till sina barn. Jag kunde känna rökelsedoften från miljontals morgonböner, pujas, dedikerade till Shiva, Ganesh eller Hanuman. Jag kunde känna röken från rikshaförarnas bidis. Jag kände desperationen från själar i nöd, hungern från tomma magar, längtan och drömmarna om lyckan i den stora staden.

 

Vi anlände till ett av New Delhis lyxhotell, The Park Hotell och kunde njuta av en tupplur i vårt rum på åttonde våningen. Det var en kontrast att bo på ett lyxhotell med eget spa, i en stad där flera miljoner människor samtidigt lever i kåkstäder. Vi försökte lära känna Indien och hon svarar direkt med en chockartad behandling. Det var fruktansvärt varmt, hettan riktigt slog emot oss när vi gick ut från hotell-lobbyns luftkonditionerade oas. Ljudnivån var omänsklig, trafiken bullrar, försäljare skriker ut sina varor, tiggarbarn drar oss i ärmarna. Det blir kortslutning, jag kan inte ta in fler intryck. Pappa drar med mig ner i Palika Bazaar, en underjordisk bazaar i hjärtat av Connought Plaze. Det känns obehagligt, luften är tryckande och jag är illa till mods. Det är bara män i bazaaren, var är alla kvinnor? De tittar på mig som om jag vore utomjording. De stirrar på mig som om jag inte såg dem!

 

När vi senare kommer till Pahar Ganj, Main Bazaar belägen precis mellan Old och New Delhi blir intrycken ännu värre. I samma sekund som vi hoppar ur taxin känner jag något som stöter i mitt ben. Jag tittar ner och ser en gravt handikappad man med amputerade ben, som ligger på en kärra. Det är mannens fru som har kört in kärran i mitt smalben och nu ropar hon rupiee rupiee emot mig. Jag är i chocktillstånd och springer med panik i blicken in mot järnvägsstationen. Pappa springer efter och får lugna ner mig. Inne på tågstationen sitter och ligger folk på hela den enorma golvytan och väntar på sina tåg. Stora familjer på 20 personer äter medhavda samosas och dricker chai. Mitt emot stationen, på Main Bazaar, samsas hippies och backpackers med kor, heliga män och tiggare. För att ta oss fram på gatan får vi hoppa och sick-sacka mellan sophögar, vattenpölar, koskit, cykelrikshor, mopeder och kor. Jag är fortfarande omskakad efter upplevelsen med kärran och alla dofter, ljud och känslor blir för mycket. Några tankar flyger snabbt förbi i mitt huvud: Är det här mitt älskade Indien? Är det i det här galna landet som de är mästare på inre frid? Kommer jag någonsin kunna älska det här smutsiga, galna, påträngande och främmande?

På senaste tiden har jag drömt så otroligt mycket och när jag vaknar kommer jag ihåg varenda detalj. Jag har drömt symboliska drömmar - jag tror att jag håller på att sända budskap till mig själv genom mina drömmar. Det är väldigt intressant det hela. Jag har bland annat drömt att jag har jobbat på en budfirma och levererat paket till mig själv. Mycket symboliskt - jag vill ge mig själv något.... kanske vill jag säga mig själv något? Jag vill ge ett budskap till mig själv?

I natt drömde jag att jag hittade en brosch, en sån där pin. Jag hade ritat den när jag var liten och den var vit och på den stod med barnsligt skrivna siffror - 2010. I drömmen så hade jag som barn förutspått att 2010 skulle bli ett helt fantastiskt år. Jag satte på mig denna knapp på min svarta kappa. Symboliskt? Inte ens det - helt enkelt ett glasklart meddelande från mina drömmar till mig själv - 2010 blir det bästa året EVER!

Den senaste veckan har det känns som att jag varit på semester eftersom Johanna varit här och vi haft för oss en miljon olika roliga saker! Jag fattar inte hur vi hunnit med så mycket på en enda vecka! Vi har ätit brunch i solen, varit på photoshoot på Urban Outfitters, shoppat en massa, tagit galet mycket bilder, suttit och myst och catchat upp med en massa vin och godsaker. Vi har varit i New York och firat Thanksgiving, shoppat ännu mer, varit i Central Park och Upper East Side, Downtown Soho, promenerat runt i West Village i solen, vart över i Brooklyn och hängt i Williamsburg ätit middag och druckit drinkar i Meatpacking District. Allt har varit fantastiskt och vi har uppdaterat varandra på vad som händer i våra liv, samtidigt har hon fått lära känna Natxo bättre och det är ju toppen! Nu är gråa vardagen tillbaka, eller visst inte så grå - idag sken solen och himlen var blå. Tro mig när jag säger att jag har aldrig bott på ett så soligt ställe i mitt liv, det är i princip alltid soligt här även om det är kallt som nu på hösten. Idag var jag tillbaka på gymmet, sen satt jag och skrev på min bok på ett café. Här kommer fler bilder från senaste veckan.

Vintage Shopping på Buffalo Exchange.

Street art i Greenwich Village.

Joe's Busy Corner i Williamsburg, Brooklyn.

Brooklyn Bridge och Manhattan i bakgrunden.

 

... and it was fab! Vi har haft det så kul och catchat up så mycket! Ni förstår, det är inte lätt när ens BFF's alla är på andra sidan Atlanten. Nu har jag fått en energi-boots, kreativitets-boost och love-boost! Härligt!

 

Fler bilder på Facebook.

 

Nu drar vi till New York och firar!!

Så var det fredag igen då. Jag har inte gjort något vettigt den här morgonen men ska ta tag i saken nu och gå ner med min laptop till fiket på hörnet och skriva lite. Natxo är påväg hem trots att klockan bara är ett för att hans snälla flickvän, eller vänta... wife-to-be, har bokat en massage åt honom vid halv fem :)

Ikväll ska vi på Ballet X som är en sorts modern version av klassisk ballet. Sist vi såg dem dansade de till Portishead och det var så vackert och musiken var så bra att jag grät. ha ha! Hoppas det blir lika bra ikväll!

På söndag morgon så kommer Johanna hit till Phila! Vi ska ha det grymt tillsammans - äntligen får jag visa henne vårt Philly och New York! She will like it! Jag har haft en shopping-detox här på några veckor (eller vänta nu ljög jag), okej på någon vecka, så jag ser fram emot att gå loss på alla vintage affärer i New York och Brooklyn i nästa vecka. Dessutom är det ju Thanksgiving nästa vecka och det är klart att Amerikanarna firar det med en konsumtions-fest utan dess like! Mellandagsrean kan slänga sig i väggen - på fredag är det Black Friday som betyder insanely god deals överallt!

So long!

Jag har FORTFARANDE träningsvärk från yogan i måndags. MÅNDAGS! Igår vågade jag mig tillbaka till gymmet och körde ett konditionspass. Idag blir det yoga igen. Vinyasa Yoga den här gången. Det märks att jag inte är helt i form kan man säga. Men jag har all tid i världen att återhämta mig nu så ingen stress. Och under tiden så pysslar jag med andra roliga projekt. Bland annat så har jag återupptagit skrivande på min bok som jag började skriva i våras och konstaterat att jag skrivit klart mer än 30 procent. Det är väl en bra början?

Jag läser mycket också för att få inspiration, och det funkar oftast. Eller låt mig säga såhär; beroende på vilken bok jag läser så blir jag antingen inspirerad och skriver så att pennan glöder, eller så vill jag lägga ner hela skiten.

I våras när jag skrev och samtidigt läste Salman Rushdies "Clownen Shalimar" så var jag så imponerad av hans story, research och brillianta språk att jag bara blev deprimerad då jag själv satte mig ner för att skriva. Jag kommer aldrig att kunna skriva så bra, så smart. Men om jag däremot läser mer "okomplicerade" böcker som mer beskriver en story som är välberättad men kanske inte på nobelpris-nivå - då blir jag mer inspirerad: Jag kan också! Jag vill också berätta min story!!

Jag kommer inte ihåg vilken författare som sa att: Det finns inga synonymer - det finns alltid ett ord som är bäst lämpat för det man vill beskriva. Det där är så sant. Synonymer har ju aldrig exakt samma betydelse och jag är en person som lätt kan fastna för att exakt hitta rätt ord. Inte ett ord som beskriver - utan det enda rätta ordet för just den meningen. Det gör att jag skriver mycket långsamt! Men jag ska ändå försöka att inte trassla in mig allt för mycket i sånt och försöka avsluta boken inom en inte allt för avlägsen framtid.

Ph: flickr