yes madame

Nu skulle vi ha åkt till Bangkok... Men det händer såklart inte. Jag ringde också till Thai Airways igår och frågade om de trodde att vi hade någon chans att komma med vår flight hem på onsdag från Bangkok.... Jag fick ett nervöst thai-skratt till svar.... när hon märkte att jag inte var road och inte skrattade med henne tillade hon: Eh....let me say like this.... MAYBE.

Men MAYBE har nu blivit NO WAY så vi är fast här på koh Lanta. Vi får vänta på ytterligare information  men situationen ser riktigt dålig ut. Demonstranterna ska kämpa tills döden och släpper inte flygplatsen. Det kan bli en våldsam upplösning på det här tyvärr...

Men här nere på ön så märker vi INGENTING. Livet går vidare som vanligt med enda skillnaden att vi får några extra semesterdagar. Jag kan inte klaga. Det är varmt och skönt. Igår hade vi advent-fika med pepparkakor och färsk cocosnöt!

Har ni fått någon julstämning i Sverige än?

xoxo

Sedan jag kom hit till Koh Lanta har jag ägnat mig åt Ashtanga yoga på en Yoga skola nära stranden. Jag har svettats och kämpat i värmen i tidiga morgnar, 2 timmar åt gången. I början var jag ofokuserad och fick träningsvärk. Ju mer jag har tränat desto mer har jag kunna släppa alla överflödiga tankar och verkligen fokuserat. Sinnet har blivit tommare och tommare och musklerna starkare och smidigare.

Jag började träna yoga när jag var 16, men av någon anledning har jag släppt det de senaste åren. Jag har endast sporadiskt kört igenom mitt ”standard pass” någon gång i månaden. Men nu efter en riktigt intensiv yoga-månad förstår jag verkligen varför jag från början drogs till det så mycket. Detta är verkligen mitt sätt att meditera, att rensa sinnet och hitta styrka (både fysiskt och psykiskt). Med yogan i bagaget kan jag uppnå vadsomhelst, så känns det.

Jag kände mig stolt häromdagen när jag insåg att år av träning inte försvinner så lätt. Vi övade ”huvudstående” på stranden och jag stod med enkelhet och andades i denna krävande ställning.

Idag körde vi något som kallas Mysore-clas inom Ashtanga och innebär total tystnad under de 2 timmar passet pågår. Läraren gör själv ställningarna istället för att gå runt och instruera, så man kan kika om man tappar bort sig. Det kändes så bra. Man bara flöt med och gjorde… tänkte ingenting och blev lugnare och lugnare. Vi avslutade med meditation som vanligt och det gick också mycket bra.

Detta blev en lång hyllning till Yogan. Men den gör så mycket för mig att nu kommer jag aldrig att släppa den igen!

Det finns bara ett sätt att berätta och kommentera hur vi har haft det de senaste dagarna.... i BILDFORM!!

Nu flyr vi civilisationen, eller tyyyp... Vi åker till lilla ön Koh Ngai i morgon och där finns det sol och strand och snorklingen ska vara otrolig. Ingen internet, ingen mobil bara min bok och ett rese-TP. Det räcker. Ta hand om er så "ses" vi på onsdag igen!

Xoxo

Idag började dagen med ännu ett yoga pass, det kändes mycket bra. Jag kämpar fortfarande med vissa asanas och man blir ju totalt genomsvett i värmen. Men man blir också mer rörlig och avslappnad. I meditationen var jag helt avslappnad, dock inte lika avslappnad som min granne som låg och snarkade bredvid mig!



Efter yogan blev det läsning på stranden. Läser för tillfället Madame Bovary av Flaubert och förfasar mig över hur de levde i mitten av 1800 talet i Frankrike. Efter ett dopp i havet blev det lunch på Banana Beach Restaurant. Det var jag som valde lunch ställe idag och det gjorde jag enbart utifrån namnet. Jag menar, vem vill inte äta lunch på Banana Beach?? He he... jag tänker på när vi ringde ner till Goa, från Bombay och bokade Coco Banana Bungalow enbart eftersom det var ett roligt namn! Huset visade ju sig vara fint, och lunchen idag var mycket god, så teorin håller fortfarande. Bra namn = Bra ställe.



När jag kom hem hade den lilla kattungen som jag hittade för några dagar sedan i ett träd äntligen hittat sin mamma. Lill kissen som jag har döpt till Kitty och mamman, som jag döpte till Melody har nu slagit läger i vår trädgård. Jag tror de bor under huset (huset står som på pålar).

Idag ringde klockan som vanligt kl 07.00 och jag var ganska pigg. Åt en lätt frukost på terassen i solskenet samtidigt som jag pratade med en viss någon på Skype. Äntligen har vi internet i huset. Två data-killar var här hela söndagen och borrade och fixade i den 34 gradiga värmen och sen äntligen kom allt igång!

Idag var det i alla fall dags för yoga pass #2 och jag var redo med en ny yogamatta (lila med lottusblomma på) som jag fått i present! Jag har haft ont i hela kroppen den sist, det har värkt i så många olika muskler samtidigt att jag igår var helt seg. Men nu var det i alla fall bara att köra på.

Yogan hålls i en ganska trång hydda med öppna sidor och står på 3-4 meter höga pålar så man kommer upp en bit och kan se havet. De är ganska vanliga i Thailand. Där var vi 17 entusiastiska yoga utövare som kämpade mot hetta och stela leder och muskler för att gå in i våra ställningar och finna vår andning och vårt lugn. Det gick bättre den här gången än förra. Det känns bra, man får verkligen ett fokus. Man går in i en omöjlig ställning, kanske någon som kräver mycket balans. Sen måste hela din närvaro och ditt fokus ligga på hur kroppen är just nu, eller rättare sagt ens sinne måste vara helt tomt. Så fort en tanke kommer och stör så trillar man! Vilket hände ett par gånger! Men det är bra, mer fokus, mindre skräp-tankar.

Annars händer inte mycket. Käkar frukt, sitter i solen och slappar och spelar TP om kvällarna, ni vet det vanliga!

xoxo

Nu har äntligen solen hittat hit efter 2 dagar av ösregn! Nu har även min inspiration hittat hit och jag ser fram emot långa eftermiddagar då jag kan fokusera på att skriva. Jag låg uppe halva natten och funderade och plötsligt slog den mig, en fenomenal idé. Ju mer jag började tänka på det desto mer inspiration fick jag och det kändes som att jag skulle kunna plocka fram datorn och skrivit en halv bok på stört. Men det gjorde jag inte. Jag ska försöka hitta struktur i alla tankegångar och sätta mig ner och skissa fram något. Det känns bra. Äntligen kan jag ta fram ett tomt blad utan att känna att alla tankar bara är blockerade, utan att känna att jag inte kan förmedla mina känslor i ord. I natt kom alla ord på samma gång.

ps. Det är 30 grader och sol. Vinden är varm. Jag ska hoppa i plurret nu.

Jag måste verkligen lugna ner mig nu. Jag är ju helt stressad. Det är sådant man inte märker i Sverige där alla går på nåt uppåtjack eller nåt, men här där folk är normala och inte har det minsta bråttom med någonting så märker man det med en gång. Detta är en ö i den Thailändska skärgården. Infrastrukturen är bristfällig. Vi har internet ibland. Om vi har tur. Telefonerna funkar ganska ofta men inte alltid. Man kan inte kolla sin mejl när man vill. Då blir man stressad. Jag har en sån stark internet ritual att jag blir helt tjurig och eländig om den bryts...

Men hur kan jag sitta på en terass i 28 graders värme, med inget förutom palmer och blommor i sikte och riktigt längta efter ett fungerande nätverk och riktigt oroa mig för att min telefon inte alltid skickar iväg mina sms när jag trycker på Send??? Det är sjukt. Jag måste släppa det här nu. Jag måste yoga mig bort från det här starka elektronik beroendet och bli lite mer analog, åtminstonde för nuet. Det är ju visserligen bara dag 3, men när ska man komma in i den där island-time?