It's a different life.

Om jag skulle beskriva den största skillnaden mellan att leva och jobba i Sverige vs. i Indien så måste jag säga (med medhåll från många här) att det är ens humör.... alltså ens känslomässiga svängningar....

Hur kan jag förklara det?

I Sverige är allt välordnat, organiserat. Det är inte ofta som saker går käpprätt åt H%#??. Det lunkar på. Det rullar på. Mellanmjölk liksom. Det är inte heller så heller att man får de där lyckorusen var och varannan dag då man känner att livet är totalt fantastiskt och att man älskar allt och alla! Ens humör, ens liv ligger på en ganska medium-nivå.... Varken till eller från...

I Indien däremot är jag världens lyckligaste människa i princip varannan dag (eller någon stund under dagen) och samtidigt varannan dag är jag den mest olyckliga, förbannade, hatande människa som finns! Indien lockar fram extrema känslor i ständiga vågor. Lycklig, aggresiv, hata, älska, underbart, fantastikt, förjävligt..... allt under en och samma vecka eller till och med dag.

I fredags var en av de bästa dagarna på länge - Mitt liv var fantastiskt! Jobbet gick bra, vännerna är fantastiska, Indien ler mot mig och jag har en lyckokänsla i hela kroppen.
På lördagen hatar jag allt och vill åka hem.

Det är Indien. Du vet att du lever i alla fall! Det tar all kraft ur dig, men du vet att du lever!


Kommentarer
Postat av: Lena

Det låter att det är ganska bra i Pune, varannan dag liksom. Jag tror att det kan vara som du beskriver i Sverige också, men att det är mer påtagligt i Indien. Här i Sverige är man van vid allt och alla, så är det kanske inte i Indien, Indien fortsätter att överaska och förvåna. Det är faktiskt precis som livet. Det går inte alltid som på räls, ibland tar livet lite stickspår!

Ser fram emot att träffa dig
snart gumman! Många kramar till dig från mamma

2008-03-02 @ 08:29:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback